... var det igår. Har haft en klump i magen sedan dess. Ni vet en såndär klump man får när man är orolig över något. Men jag vet inte om jag behöver vara orolig. Jag vet inte heller om jag inte behöver det. Det känns som om det var onödigt att det kom upp över huvud taget, men samtidigt är jag på ett sätt glad att det gjorde det ändå. Jag vet vad jag vill tro, jag vet vad jag borde tro, men jag vet ännu inte exakt vad jag tror. Det är svårt det här...

Samtidigt som jag är ledsen är jag väldigt, väldigt glad. Det är dom små orden som får mig att må såhär :)

Vart är Magda när jag behöver henne?